Gentele

En av Östernäs 3 grundgårdar

I slutet av 1600-talet bestod Östernäs av gårdar som alla hade var sitt Mantal. Efter att Ryssland hade skövlat alla tre gårdarna tog bönderna nya tag.

Gård Nr 1 (A)

Den första gården Nr 1 (A) hade vid Storskiftet delats upp i två mindre gårdar med ett ½ mantal var. De som bodde där var:
E Norrtälje Östernäs 1² Eric Olofsson född 1729. Gift med Maria Ericsson född 1738. Barn Margta 1757 flyttade till Sidö 1777, Kerstin 1763, Maria 1768, Anna 1774, Karin 1779.
F Norrtälje Östernäs 1³ Johan Andersson född 1732 på Vätö och Johan Johansson Mellangården Född Vätö 1732 utflyttad till Sinvik (Rådmansö-Gillberga) 1779. Gift med Brita Persdotter född 1735 död 26/12 1776. Barn Brita 1774–1774, Johan 1779 (flyttade med fadern till Sinvik

Vid Laga skifte som påbörjades 1853 delades fastigheten upp ytterligare

Familjen Björklund som ägde Nr. 1. AA 1/4 -dels mantal hade flyttat från byn ner till det vi idag kallar för gamla kolonin. Familjen bestod av Olof Jansson Björklund, hans fru Anna Perhsdotter född 1798-10-27. Barnen Johan Petter 1830-10-17, Anna Brita 1832-11-20 och Olof Fredrik 1837-05-24.

Deras hem bestod enligt laga skiftesprotokollet av

1. En stugbyggnad under bräder och tegel. Inredd i ett större rum med en kammare, finnes bestå af gammalt virke men i godt skick.
2. En mindre stuga å gården, inredd i ett boningsrum som var försett med tapeter jämte en bryggstuga, täkt med bräder och tegel, nyligen uppsatt.
3. Träklädda ned tvänne golf under halmtak, i godt skick.
4. Ett häststall och ett fähus, sammanbyggda, däraf fähuset var nyligen uppbyggt, båda täckta med bräder och tegel.
5. Källare murad och valvad med gråsten.

Så här såg mangårdsbyggnaden ut innan det brann ner 1894.

Den 23 september 1859 köpte Kemisten Johan Georg Gentele och hans fru Carolina Henrietta Bleckschmidt gården av bröderna Johan Petter och Olof Björklund. De hade sedan tidigare köpt ut sin syster Anna Brita och hennes man Elias Asplunds 1/18 del av gården för 600 riksdaler riksmynt. Hela gården köptes sedan för 3600 riksmynt.

Carolina testamenterade gården till sin yngsta dotter Ebba. I testamentet som upprättades 27 oktober 1896 stod även att efter hennes död skulle egendomen användas för religiösa ändamål. Ebba fick lagfart först 1908 pga. släktfejder och osäkerheten kring hennes storasyster Elvira Borkows ev. släktingar. Nedan ser ni hur detta hemman har splittrats fram till dagens datum.

Fastighetsbeteckningen i diagrammet är Rådmansö-Östernäs 1:xx. Blå fastigheter har del i Östernäs skifteslag. Grå fastigheter är inte längre giltiga fastighetsbeteckningar utan har ersatts av de som är gröna.

Den 24 oktober 1931 skänkte Ebba en större del av fastigheten till Rådmansö kommun. Villkoret för donationen var att det skulle byggas ett ålderdomshem på fastigheten och att Ebba skulle har rätt att disponera ett eget rum där under sin livstid. Hon kom dock aldrig att bo där under sin livstid.

1958 gavs kommunen för första gången, efter många diskussioner med regeringen, tillstånd att sälja delar av fastigheten. Kommunen, som efter en sammanslagning med Frötuna kommun, ville använda pengarna till att underhålla och förbättra ålderdomshemmet. Detta avstyrktes dock av socialstyrelsen, eftersom man ansåg att sådana utgifter skall bekostas med kommunala medel.

Till slut fick kommunen lov att bygga en personalbostad. Villkoret var att det också skulle finnas två gästrum i huset. Pengarna kommunen fick vid försäljningen sattes in på ett konto för att användas till betalning för gästrummen. Kommunen har också vid ett flertal tillfällen styckat av och sålt tomter från stamfastigheten. En försäljning skedde 1965, en 1978 och en 1982. 1975 stängdes Östernäshemmet av det som då hade blivit Norrtälje kommun efter den stora kommunsammanslagningen 1971.

1986 ville Norrtälje kommun byta Östernäshemmet mot det gamla fängelset, som var i landstingets ägo. Villkoren för hur en donation får användas är strängt reglerade och det enda sättet att få ändra villkoren är att ansöka hos Kammarkollegiet om en så kallad permutation. Tanken är att donatorns önskan skall uppfyllas även om tiderna förändras. Man gav därför kommunen tillåtelse att köpa fastigheten av Ebba Genteles stiftelse och sedan fritt få disponera fastigheten.

Fondens nuvarande stadgar

Kammarkollegiet har fastslagit nya stadgar för stiftelsen. Avkastningen från fonden skall sedan minst tio och högst tjugo procent av avkastningen lagts till fondens kapital, delas ut till åldringar från Rådmansö församling.

Pengarna skall i första hand användas för att hjälpa gamla att kunna bo kvar på Rådmansö. Däremot får pengarna inte användas till sådant som normalt skall bekostas av kommunen, landstinget eller staten.

År 2001 hade fonden ett värde på 720 000kr och kunde betala ut 44 000kr. År 2020 är fondens förmögenhet 838000kr. År 2020 delades inga medel ut ur de 13 stiftelser som kommunen förvaltar. År 2021 var inte heller ett starkt år med ca 6´kr utdelade ut ur Ebba Gentele jämfört med ca 10 000kr som är mer vanligt förekommande.

Kommunen har sedan sålt ålderdomshemmet som idag ägs av Östernäsbryggan AB som driver boenden för utsatta grupper. År 2000 sålde kommunen ca 10ha till ägaren av Östernäs båtvarv Hans Hallstedt för 175000kr. Detta har retat gallfebern på många av Ebbas släktingar.

Själva Mangårdsbyggnaden med lador och visthusbodar sålde Ebba redan 1916. Familjen Molins byggde de hus som står där idag och drev även ett pensionat där innan Enskede församling köpte fastigheten och gjorde om den till koloni.

Ebba gjorde under sitt långa liv många fler försäljningar och köp av fastigheter. Bland annat byggde hon upp ett nytt boningshus åt sig själv. Mer om detta under respektive fastighet.

Familjen Gentele

Om familjen Gentele har jag redan hunnit skriva över 200 sidor om men här tänker jag fokusera på vilka de var och hur de levde på Östernäs.

Johan Georg Gentele kom från Tyskland och Blev ombedd av Jöns Jacob Berzelius att komma till Sverige 1834 för att hjälpa till med en Zinkvittfabrik i Kummelnäs Saltsjö-Boo öster om Stockholm. Han blev dock kvar här under hela sitt liv. Carolina som kom från Polen påstods härstamma från den kungliga familjen Poniatowski. Detta har dock aldrig gått att bevisa. Att hon kom från en mycket välbärgad familj kan man dock vara säker på. Hon pratade 6 olika språk. Omkring 1860 ärvde hon efter sin mor Josepha Piatkowska ett silverskrin som bland annat innehöll ett halsband som såldes 1888/1889 för 38 000kr. Troligen det halsband som syns på Wanda på bilden.

Johan anlitades som företagsledare på många platser både i Sverige och i Europa. 1854 – 1859 var han Disponent över Gustavsbergsfabriken.

Under denna tid fick Carolina två missfall samt två barn som levde väldigt kort tid. Carolina flyttade därför till Tyskland för att inte bli gravid igen medan Johann fortsatte att bo i Gustavsberg. Men de klarade inte att bo ifrån varandra så 1858 flyttade Carolina tillbaka till Johann.

1859 tog Johan över ansvaret för marmorbruket i Kolmården. För att öka försäljningen decentraliserade han lagren av marmor för den ryska och finska marknaden. Att det då skulle finnas en depå i tex Furusund är då inte otänkbart.. På den tiden fanns det säkert något pensionat i Östernäs där han kunde ha blivit rodd till och där upptäckt jordbruket som var till salu.

Carolina blev satt på Östernäs ensam med sina 6 barn medan Johan reste runt och utvecklade olika företag. Innan de skilde sig hann det bli 12 barn. Totalt var hon i grossess 19 gånger, födde 16 barn varav 11 levde till vuxen ålder enligt släktingen Brita Sillen, Julin Dunfeldt (född Gentele) omkring 1960. Jag har dock endast kunnat lokalisera 10 barn som överlevde till vuxen ålder.

1847 föds det första barnet Emilia och 1848 föds Wanda

Alla barn fick lära sig franska redan vid 3 års ålder. Det tyska språket fick de gratis via fadern. Som barn hängde det i köket alltid 10 par vita handskar som flickorna skulle ha på sig vid hushållsarbete. Som små flickor smorde Carolina in deras ögonfransar med saliv för att dom skulle bli längre. Hon lärde dem även att spela piano på den taffel som fanns på Östernäs.

Redan 1864 hade flickorna flyttat till sin faster Susanna Huber där de bland annat konfirmerade sig. De gick sedan i den på den tiden mycket fina flickskolan Lidmans flickpension. Wanda arbetade även som lärarinna där 1867–1869.

Så här kunde ett brev från 1866 se ut till modern (alla brev var skrivna på franska)

Min kära Mamma,

Jag har varit orolig för Dig, min kära Mamma. Jag fruktade mycket att Du varit sjuk eftersom jag inte hört från Dig på så länge. Emellertid fick jag Elviras brev och det lugnade mig eftersom hon skriver att alla mår bra. Moster har sedan länge varit vid dålig hälsa men nu blir hon bättre för var dag som går, så att, snart hoppas jag, kommer hon att bli frisk helt och hållet. Vi har haft en examen som gick väldigt bra. Jag märkte med glädje att Moster är mycket nöjd med hur jag instruerar flickorna på tyska. Efter semestern kommer jag också att ge ritlektioner. Vet du, kära Mamma, att Moster är så god mot mig. När hon var sjuk var det bara jag som fick tillåtelse att sköta om henne, jag vakade nära hennes säng och jag led aldrig av trötthet. Varje kväll hjälper jag Moster att klä av sig, jag masserar hennes värkande händer och fötter med salt och brännvin och jag går sällan och lägger mig före midnatt och ibland blir det till och med så sent som klockan två. Men jag kan vila mig under dagen och sova hur mycket jag behöver.

Adjö min kära Mamma, tusen kyssar från din dotter som älskar dig av hela sitt hjärta.

Båda flickorna Wanda och Emilia gifte sig rika.

Så här skriver ett syskonbarn om Emilia:

Det är nog ingen tvekan om att faster Emilia trodde att hon hade kungligt polskt blod i sina ådror och att hennes mor var född prinsessa Poniatovsky.

Hon förde sig som en prinsessa och ett av de få minnen jag har av henne var då hon promenerade på snobbrännan Strandvägen med sin dotter Anna. Jag var en skolflicka då och jag var helt gripen av deras elegans. De var vårklädda med spetsat, och något fluffigt och hade skära parasoller och de talade franska. Människor vände sig om och såg beundrande på dem och jag var stolt över att det var min faster och min kusin.

Så här skrev hon om Wanda

Vid 24 års ålder (28 oktober 1872) gifte sig Wanda med Johann Fredrik Sundstedt från Askersund.

Johan (Janne) Fredrik var kamrer i den bank för vilken hans far var bankdirektör i Askersund. Fadern, JG Sundstedt var även rådman och släkten var mycket rik.

Äktenskapet var på det hela taget lyckligt under många år.

Men på grund av Wandas så småningom utvecklade religionsgrubbel och Jannes kanske mest av Wanda påstådda spritmissbruk blev det slitningar inom äktenskapet.

Grubblet ledde till att Wanda den 12 september 1892 berövade sig livet, sedan hon en tid vistats hos sin syster Lindahl i Uppsala.

Det här brevet skrev Carolina till Wanda strax innan hon berövade sig livet genom dränkning.

Östernäs den 26 augusti 1992

Min kära och mycket älskade Wanda.

I dag fick jag ett brev från Jenny vari hon säger mej att du är i Uppsala för din hälsas skull.

Jag har förstått att (din) inbillade sjukdom har förvärrats genom alltför djupa funderingar; sjukdomar som urartar i dårskap, om man inte anstränger sig för att motarbeta dem; denna kraft finns i överflöd i själva sjukdomen om man bara underställer den viljan.

Du som var den klokaste, den mest spirituella av alla dina bröder och systrar skäms inte att visa dej världsfrånvänd när du är i din ålders fulla kraft.

Om mina barn inte gjort några större karriärer, kan man likväl inte säga att en förbannelse förföljer dem, ingenting annat än nästan vanligt såsom t ex med Lindahl., du sade ju själv att sådant händer varje dag.

Det är väl också så att Waldeck – åtminstone penningmässigt- eftersom han sänder till sin familj mer pengar än nödvändigt, så att hans hustru lever i överflöd. Alle har förenat sig med en rik och förnäm familj, om han nu inte slösat bort sin lycka. Elvira hade kunnat låta gifta om sig, men om man önskar sig stora ting borde du och dina bröder och systrar ha varit gifta med miljonprinsar och –prinsessor, om nu sådana händelser inte var så sällsynta.

Turen eller lyckan kommer genom slumpen och inte genom förtjänst; de där som förtjänar mest förbannelser att förföljas genom det ödet, är de av slumpen mest favoriserade, varför? Ja det är ett problem som varken ditt sinne eller något annat kan förklara.

För dej t ex presenterade sej många goda partier, du fick vad du valde; i varje fall saknades inte brödet för dej, din make är god och mjuk, om han dricker, nåväl, inga rosor utan törnar: du har fina barn, vad bör man mer önska; som en god mor borde du ha enbart tänkt på att sörja för deras utbildning. De är ännu så unga. Vilken tjänst gör du dem genom att spela för närvarande rollen av en dåre, så att de skulle kunna säga ”vår far är en suput, vår mor är en toka”. Det bereder lika mycket sorg åt din make som hans supande åt dej.

Om du har en sann kristen tro, kan du bara tänka på att alla synder utplånas av Jesus Kristus, ingen i världen är utan synder, alla har syndat till och med mot budorden, på ett eller annat sätt, ingen är ren inför Gud genom sina dygder men endast genom Guds nåd.

Om du har syndat, tänker du att om du anger dej och din familj som brottslingar kommer det att rena dej? Angivaren är alltid en föraktlig person, det är det mest nedriga att förråda en annans hemlighet, att kasta andra ut i olycka till och med risk för sin egen lycka; det finna gamla kvinnor, som så snart som de får veta något, berättar det genast för hela världen, det är det dåliga språket, så mycket mera skyldigt som det är för att kasta andra ut i faror; det är angivarna som orsakar olyckor för de som inte arbetar för annat än att befria sina länder. Om du är en synderska, drivs du av begäret att ange dej som brottslig; tänker du att någon kommer att prisa dej och att Gud skall säga till dej ”mycket bra min kära, för närvarande är du ett helgon, även om du har gjort skandal” – tänk inte att det finns familjer som förföljts för sina brott eller som är välsignade genom sina dygder.

Jag skulle kunna bevisa det för dej genom tusentals exempel att det förhåller sig tvärtom. Min mor var ytterst älskvärd, liksom hennes förfäder, och hennes dotter är den olyckligaste i världen, eftersom jag var okänslig för böner, för tårar och för misströstan hos min mor som på sina bara knän framför mej bönföll mej att inte gifta mej med denne tyske bandit; hon upprepade för mej ”mitt modershjärta säger mej att han kommer att göra dej olycklig” således jag har förtjänat allt, jag har fått tillräckligt för min försyndelse, framför allt för att jag inte älskade honom; jag fick till och med en motvilja, men jag hade andra skäl, som jag sade till honom.

Det finns människor som inte frågar något efter en poetisk förälskelse; de besjälas av en djurisk brutalitet och jag var en god, alltför god hustru mot honom, min försyndelse har ingenting att göra med mina barn. Det finns tusen medel mot inbillningssjukdomar: hålla magen i ordning, dricka några gånger ricinolja eller örtte, en mathållning, promenader, broderiarbeten, sova, vetenskaplig litteratur, musik; om det är tråkar ut dej, fotvandringar i små dagsutflykter med några små saker som säljs för att främja din föda och om detta kommer att tråka ut dej med tiden, så kommer du att återkomma till de dina mera nöjd än förut.

Eller om du absolut inte kan hålla tand för tunga, gör ett jakthorn av något, gå ut i skogen och basunera ut mot alla vindar dina och din familjs och föräldrars synder, eller gå dit där det finns vass och skrik på marken allt som du tänker, och vassarna skall sjunga i sin tur i luften, utan att någon motsätter sig det, och du skall bli tillfredsställd. Eller konvertera till katolicismen, ty då kan du berätta för din själasörjare som kommer att trösta dej.

Om du hade lika mycket arbete som jag skulle du inte få tid till alla finesser: jag stiger upp klockan fyra på morgonen, går ut i stallet, mjölkar, ger till kalvarna, till hönsen mer än tio gånger, eftersom jag är alltför svag och sjuk att göra och bära allt ibland; för närvarande skulle jag vilja lägga detta brev på posten: man måste dock invänta ett tillfälle, hela natten har jag haft magont: dvs. Kl 7 på morgonen mjölkade jag men ännu en gång gällde det att ge kalvarna, diska och allt annat som ska göras. Mina vanor faller i trasor och jag har varken tid eller krafter att göra allt. Förutom all sorg som jag har i mitt hjärta utan dej som åtminstone är helt och hållet onyttig. Från Eric fick jag ett vykort i förra månaden, fortfarande obeslutsam vart han skulle åka; det var i juli månad. Jag kan inte tillräckligt tacka dej för alla dessa vackra och goda ting som du har gett mej, kära Wanda; så mycket gott som du har gjort för din stackars mamma förtjänar redan förlåtelse för alla synder och förtjänar i gengäld all tur och all lycka.

Var alltså resonabel nog för att trösta din stackars mor som älskar dej så ömt.

Den förstfödde sonen Waldeck lämnar Östernäs 1869 och bosätter sig på okänd ort. Vi vet att han bland annat arbetade som kypare eftersom han

skrev en bok om Dryckspengar 1877. Han ägde även ett hotell i Hangö och senare även ett jordbruk i Velända, Roslags-bro på 260 tunnland som han sålde 1901. Från och med 1908 går det att spåra honom som bosatt eftersom han finns omnämnd i Östernäs skifteslags trettondag knuts protokoll. Han hyrde bland annat skifteslagets mark samt lämnade förslag på att mjölkpriset skulle höjas. Senare köpte han även en stor del av Östernäs ”Guldkust” som fortfarande är i släktens ägor.

På ålderns höst vittnas det om att han hade tvångstankar och gick alltid i cirklar innan han gick in i ett hus. Som ung var han mycket intresserad av matematik och ritade cirklar på allt papper han kom åt och när det inte räckte till ritade han på ladugårdsväggarna. Enligt Ingegerd Dinnetz har han även skrivit en bok för att hedra sin mor. Jag har försökt att finna denna bok utan något resultat.

1877 skrev en skrift om drickspengar som går att låna på biblioteket.

Waldeck var hotellägare och likt sin far lät han sin fru och sina barn bo på Östernäs medan han var vid sitt hotell på Hangö.

Hans mor tyckte att han skämde bort sin fru genom att skicka alldeles för mycket pengar hem till henne. Familjen flyttade nämligen från farmodern och hyrde ett litet hus av Fridolf Hugo Bertelin och hans fru Anna Matilda på Norrbacken.

1851 föds det fjärde barnet Elvira

Elvira föddes exakt 14 månader efter Waldeck. Även hon flyttar till Södertälje 1869. Hon reser sedan över atlanten och bor troligen hos sin yngre bror Sigismund. Där gifter hon sig sedan med en mycket rik hotellägare med efternamnet Brokows och bosätter sig i San Francisco. Med honom får hon en son. Tyvärr har jag inte hittat någon data på sonen.

Vid hans död ärvde hon 100 000 och ansågs mycket rik. Efter mannens blev hon kär i en konstnär som hon gifte sig med och som gjorde av med största delen av hennes pengar.

1852 föder Carolina sitt femte barn

En son igen, Sigismund Pzesnislaw, Perogen föddes den 11 juli 1852, återigen 14 månader efter det att Elvira hade fötts.

För er som känner till den svenska historien vet att Gustav Vasas son, Kung Johann III,s son Sigismund valdes till kung av Polen år 1587 och till Sveriges kung år 1592. Kanske fick han namnet efter denna kung.

Den 28/10 1869 flyttar han till okänd ort, troligen mönstrade han på en båt över atlanten. Enligt Han var bosatt i San Fransisco och arbetade som sjöman. När han en jul åkte hem till Sverige och skulle hälsade på Ebba, sin yngsta syster, skröt han väl mycket om sitt tjocka guldbälte runt magen och blev därför rånmördad utanför Tjockö i början på 1900-talet. Hans kropp återfanns aldrig.

Vilda Östern

Även om det i detta tidningsurklipp står att personen heter Ludvig Gentele så måste det dock ha varit Sigismund berättelsen handlar om.

Hans bror Herrman Rickhard hade under en längre tid försökt att få hem Sigismund. Här är ett brev som Sigismund skrev till sin broder 1890:

---

1853 föds det sjätte barnet, Sabina

Mathilda Sabina föddes på Värmdö (Gustavsberg) den 5 september 1853. Det lilla längre uppehållet kan tänkas bero på att Johann vistades mycket utomlands under denna tid. Sabina dog dock ung någon gång under 1850-talet.

Det 7;e barnet Jaiou

Karl Johann, Mieczyclaw, (Jaiou) föddes i Tyskland 1855. Han flyttade 21 år gammal till Ryssland år 1876. I Norrköpings tidning 1889 finns en reseberättelse från Centralamerika skriven av Albert W. Där berättar Jaious storebror, sjökaptenen Sigismund för reportern om sin spännande släkt.

Utdrag ur reseberättelsen

Därvid lät Gentele oss få en inblick uti sitt på öden så rika liv – som varit annorlunda förr i tiden. Hans moder, född polsk baronessa; hans fader professorn i kemi i Stockholm – landsförvisad efter oroligheterna i Dresden 1848, men omhägnad och värderad af Oskar I – och has morbror rysk baron – nu levande i S:t Petersburg – se där dennes släktförhållanden. Amerika är Amerika – så tänkte jag, då jag hörde honom tala om sina anförvanter, och då han sade sig icke vilja utbyta sitt nuvarande vandrarliv mot ett makligare. På hans fråga, om jag kände en viss rik grosshandlare Lindahl från Vingåker, hade jag den sorgliga plikten att säga honom, hur denna skuddat stoftet af sina fötter och hamnat i Amerika ”Hå kors” sade han då och gav mig sedan den upplysningen att hans syster var gift med nämnde desertör. Han som var en så förmögen och ansedd – det kunde jag inte ana.

Om vi börjar med att Carolinas bror bodde i S:t Petersburg så var det nog troligt att Jaious flyttade till honom.

I övrigt så finns det en hel del saker att korrigera i denna berättelse. Johann var visserligen föreslagen att få en professur i Stockholm. Men det föll på att han inte var svensk medborgare.

 När det gäller Oskar den I så har jag endast hittat i Göteborgsposten från 1898 att Johann tillsammans med Berzelius balsamerade konung Carl XIV Johan. Kungen vaktades både dag och natt. En natt väcktes G., som bodde närmast slottet av häftiga bultningar, och då han öppnade, störtade hans för tillfället vakthavande kamrat ini rummet med utropet:

Kungen är svart! Sedan G. fått mer klart för sig vad saken gällde, klädde han sig och följde med till slottet. Jo här fick han svart på vitt på utsagan, ty kungen var verkligen svart. Nu sändes bud även till Berzelius, som snart fann, att en kemisk lösning, som använts, varit allt för stark och därför medfört denna färgförändring. Goda råd voro emellertid här dyra, och efter något funderande sade B, Här inte annat att göra än att måla kungen. Sagt – kungen blev målad, och målad låg han på sin Lit de parade.

När det gäller grosshandlare Carl-Fredrik Lindahl som var gift med Emilia så skrev en släkting följande om dem:

Emilia förde stort hus på Hacksta i Vingåker och fick två barn, Carl och Anna. Båda barnen var nog ganska små när den stora kraschen kom. Carl Lindahl hade spekulerat i vete (havre var det) och när priserna plötsligt föll gjorde han konkurs och kom i fängelse.

Efter hans konkurs och fängelse skrev Carl-Fredrik sedan en mycket uppmärksammad artikelserie i skandalblaskan “Fäderneslandet” kallad “Svenska millionärer”. I samband med fängelsedomen tog Emilia ut skilsmässa.

Han gav även ut böcker i samma ämne mellan 1897–1905 under det påhittade namnet Lazarus. Totalt blev det 10 böcker. Tyvärr fanns inte några av våra släktingar beskrivna i olika böckerna. För den intresserade finns alla böckerna att låna från Kungliga biblioteket.

1856, Carolina föder sitt åttonde och 1857 sitt nionde barn Gustaf

Den 22 maj 1856 föddes Georg, Ludwig, Gustaf, tyvärr dog han redan den 9 augusti samma år. Året efter den 15 juli föddes Samuel, Gustaf, men även han dog två månader gammal. Kanske var det då Carolina målade denna teckning?

1859,familjen vänder upp och ner på ankaret

Efter allt detta sorgliga  vände familjen år 1859 upp och ner på ”ankaret” och köper en gård ute på Östernäs. Varför det just blev Östernäs är kanske inte så konstigt, nästan alla som kommer dit ut blir förälskade i detta paradis. På sina resor till Moskva åkte säkert Johann med någon skuta och dessa tog nog vägen förbi Östernäs. Kanske att någon stannade vid Furusund innan den for över Ålands hav. En annan trolig orsak var att han anlade ett marmorlager i Furusund som ett led i att effektivisera Kolmårdens marmorbruk. Därifrån hämtades resenärerna av roddare för att få vila ut på något pensionat. I Östernäs hette pensionatet Tolfmansgården och dit kom säkert Johann och gick runt i Östernäs by. Kanske han vid något sådant tillfälle fick höra att ett hemman var till salu? Han köpte gården av dödsboet efter skattebonden Olf Björklund.

1859 föds det tionde barnet Herrman

Den första av barnen som föddes på Östernäs var Herrman 1859. När han blev skolmogen fick han flytta till sin far som på den tiden bodde på

Järntorget där ordnade han med skolhushåll för alla pojkarna som då gick i Södermalms läroverk. Herrman vantrivdes emellertid och längtade hem till landet.

Han gav sig iväg och tog sig ut till Rådmansö till fots och simmande. Där väntade honom stryk och så tog Carolina en ny skuta och seglade med honom till stan.

Efter någon tid stod Herrman inte ut med stadslivet och skolan utan tog sig ut till Rådmansö på samma sätt: som första gången. De yngsta barnen, Eric och Ebba har berättat att han då inte vågade visa sig för sin mor. Han bodde i höskullen och syskonen bar mat till honom. Efter en tid upptäckte hans mor honom och jag vet inte vad som hände sedan, bara att hon ansåg det hopplöst att åka in med honom igen.

Johann var på den tiden bl.a. chef för Wilhelm Beckers fabrik och han satte sin son i lära i butiken på

Malmskillnadsgatan. Där gjorde “vackra Herrman” sig; mycket populär och fick många vänner bland artisterna. Han avancerade också snart till disponent och när han gifter sig med Jenny Kjellström 1887 hade han samlat sig ett kapital på 29 000 kr vilket på den tiden var en stor summa.

Johann köpte Wilhelm Beckers fabrik som sedan togs över av Herrman. Beckers gick väldigt bra. En orsak var kanske deras förbandsavdelning som gick för högtryck under första världskriget. Då han sedan sålde fabriken blev han en mycket rik man som ägde flera fastigheter i Stockholm men även Lilla Furusund som sommarnöje.

1861 föds det elfte barnet Alexander

Gentele de Piontkowsky Alexander, Stanislaus föddes 1861 och dog i Paris 1920. Redan 1877, dvs. som 16-åring flyttade Alexander från Östernäs till sin storasyster Emilia i Vingåker.

Alexander tog först namnet Poniatovsky (efter sin mor) men efter påtryckningar av familjen Poniatovskys släktingar fick han ändra namnet till Gentele de Poniatkovsky. Alexander var affärsman i Paris. Han gifte sig med Marie Neveaux, dotter till O Neveux Fabriksägare m.m.

Men redan när han bodde i Sverige utövade han viss affärsverksamhet. I Aftonbladet från 1886 kan man läsa följande:

Bedrägeri under kreatursmarknaden på Ladugårdsgärdet den 5 maj överenskommo bröderna Alexander Stanislaus och Erik Oskar Gentele från Östernäs i Rådmansö församling med en dräng från landet om kål av två oxar för 230 kr. Sedan aftalet träffats, begåvo sig bröderna Gentele i sällskap med drängen, som medtog oxarna, inåt staden, hvarest alla tre,efter att hafa bedt en gosse tillse oxarna, gingo upp i kafét i huset nr 18 vid Riddarhustorget. Här begärde den ene av bröderna Gentele för att lemna drängen liqvid af kafévärden att få växla 1000 francssedel, dock utan att visa någon dylik sedel, samt begaf sid då hans begäran ej kunde efterkommas, ut, enligt uppgift för att på annat ställe anskaffa växel. Då han efter en längre stund ej återkom, begåfo sig de på kaféet qvarvarande ut för att uppsöka honom, och befanns då det då, att så väl han som oxarne försvunnit. Under sökandet smög sig även den andre Gentele bort från drängen, hvilken på detta sätt blef utan både oxarne och betalningen. Bröderna Gentele hos hvilka de båda oxarne anträffats hafva vid med dem hållet länsmansförhör erkänt sig vara identiska med de personer, hvilka af drängen köpt oxarna. Med anledning härav hava de kallats till inställelse i poliskammaren.

Under rättegången påstod Erik Gentele att han redan lämnat full likvid för oxarna och visade ett dokument som han själv skrivit och var försett med drängen Petterssons underskrift. Denne erkände sitt bomärke, men uppgav att det endast hade varit fråga om att intyga att oxarna varit felfria, erkännandet i samma intyg att han mottagit likvid för dem uppgavs vara falskt och hade ditskrivits sedermera. Alexander Gentele, född 1861 är agent och har de senaste åren vistats i Paris. Erik Gentele född 1863 är kemist samt sköter sin moders jordbruk. Båda blev senare frikända för bedrägeri men dömdes för otillbörligt uppträdande inför rätta böta vardera 50 kronor.

Alexander var en framsynt men. Hans lillasyster befann sig 1902 i Chile. I ett brev till henne kan man läsa följande:

Du förvånar dig över att jag inte skriver, men du måste inse att det tar tid, likaväl för människor som för brev, att korsa haven!

Man räknar med att det tar ungefär 3 månader, en lång tid för att korrespondera med Chile; olyckligtvis så är det ingenting jag kan göra något åt.

Den dagen kanske kommer då vi kan korrespondera enklare med hjälp av någon liten sorts elektrisk apparat. Som framtiden ser ut att utveckla sig är det nästan säkert att stora framsteg i vetenskapsforskningen kommer att göras i den riktningen, och då, adjö alla telefon och telegrafkablar som ej mer blir brukliga och inte längre behövs.

Alexander fick två barn med sin fru. Tyvärr dog båda barnen och frun innan han själv dog.

1863 föddes Eric som därmed blev det tolfte barnet.

Han föddes på Stora Barnhuset i Stockholm och dog på Rådmansö 1927.

Att vara den yngste sonen var på både på gott och ont. Mamma Carolina som började bli till åren krävde mer och mer hjälp med jordbruket ute på Östernäs samtidigt som syskonen gärna visade honom livet goda sidor i Stockholm. Precis som alla de övriga barnen fick Eric lära sig franska och tyska i tidig ålder. Att han skulle studera teknik var en självklarhet nu när det visat sig att ingen egentligen följde faderns spår. Precis som alla de övriga pojkarna älskade Eric livet på landet med jakt och fiske.

Efter att precis som sina bröder ha gått ut Södermalms läroverk blev Eric mer eller mindre tvingad att läsa till ingenjör på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Pappa Johann hade goda kontakter i skolan som drillade Eric lite extra.

Eric visade sig ha en stor begåvning när det gällde det tekniska men även att skämta om allt och med alla. Efter slutförda studier på tekniska högskolan skickades han iväg till Tyskland för att bli Diplomingenjör.

Väl i Tyskland märkte Eric att Monte Carlo låg ganska nära och där fördjupade han sina kunskaper i kortspel. Kortspel var nog vid sidan av jakt, fiske och kvinnor Erics största intresse. Tavlan är ritad av Erics brorson, Josef.

En av hans första uppfinningar var en apparat som stoppades innanför kalsongerna och som när någon släppte väder skulle omvandla den mindre angenäma lukten till rosenlukt.

Undrar om han testade denna på sin bror Waldeck som var känd för att släppa väder? Nej jag skojade bara. Troligen led Waldeck av magcancer mot slutet och en del barn gjorde sig lustig på den gamle Waldeck bekostnad. Så här sjöng barnen om Waldeck.

”Vart än i värden Waldeck skuttar släpper han sina pruttar”

Eric hade nu en gedigen utbildning men problemet var bara att han hade fått väl mycket smak på det goda i livet. Alla hans äldre syskon hade det mycket bra ekonomiskt och han var ständigt bjuden på den ena fina middagen efter den andra.

För att få bukt på hans fasoner skickades han till England, där han reste runt under en längre tid.

Till slut fick även han börja på Beckers. Där började han mogna och han lyckades göra flera utmärkande forskningsarbeten för färgindustrin. 1913 arbetade han som fabriksdisponent på Beckers.

Samtidigt som han arbetade på Beckers köpte han upp flera gårdar på Östernäs och slog ihop dem till nuvarande Tomta gård. Detta skedde år 1900.

Gården drevs av drängar men Eric var där ute så ofta han kunde. Han tog även rätt på föräldrahemmets mark åt Ebba som på den tiden bodde i Chile.

Ute på Tomta gård bjöd Eric ut de anställda på sommarfest som alltid råkade sammanfalla med att slotten skulle hållas. Min mormor brukade skryta om att hon hade en tam gris som husdjur. Det ska finnas ett foto som jag inte hittat än i Norrtälje tidning som föreställer min mormor när hon är ute och går med grisen på landsvägen vid Tomta.

Takterna som snobb hade dock inte gått ur Eric som älskade det goda i livet. Han anlade därför en damm för kräftodling och något som än idag gör oss påminda ute på Rådmansö nämligen vinbärssnigeln. Innan 1900-talet fanns det inga vinbärssniglar på Roslagen.

Eric var även en duktig kortspelare. Han vann bland annat Lilla Gräskö på kortspel. Tyvärr fick hans barn sedan sälja tillbaka ön för 4 000kr för att täcka rättegångskostnader för ett av barnen.

Eric köpte även senare upp hus och mark i Västernäs. Om det var för att enklare kunna medverka vid spritsmuggling eller inte förtäljer inte historien.

Vem Eric var kan enklast beskrivas med följande tavlor som hans brorson Josef har ritat.

Eric älskade hyss. Här har han rott till Furusund och sålt dåliga ägg. På en annan tavla ser man när damen sedan kastar ägg från stranden på honom. Troligen var det till lilla Furusund han rodde och då till sin bror Herrmans ställe.

Eric var en stor djurvän. När han var disponent på Beckers bodde han och hans familj på Lövholmen. Där hade han två Grand Danis hundar. En av dem var så kär i sin husse så att när Eric tog båten ut till Östernäs en gång tog hunden båten dan efter.

Men Eric var ingen dumbom, redan 1897 tog han ut sitt första patent med storebror Herrman i ryggen.

1864 föds Ebba det trettonde och det sista barnet

Så här skriver Brita (Gentele, Sillén) Juhlin Dannfelt ca 1960 om Ebba

Ebba Catharina Constatia Gentele född den 2 aug. 1865 på Rådmansö född 1864, men hon firade sin 80‑årdag 1945. Död 13/8. 1951 på Rådmansö

Hon genomgick Wallinska skolan där gamla lärarinnor kom ihåg henne. i min barndom omkring 1906Gick också någon tid i franska skolan, dit jagvar med henne en gång och hälsade på föreståndarinnan. Jag var då så liten att jag kröp upp framlänges i länstolen, när jag fick order att sitta där.Ebba gick också igenom Näs. Hon hade under åtskilliga år egen skola i Norrland.

Hon var mycket språkkunnig och kallades av Chilenska staten: ut till Vaparaiso där hon hjälpte till att bygga upp deras skolsystem. När hon kom hem därifrån hade hon räknat med att sköta bror Eriks hushåll, men han hade då “gift ner sig” med sin Anna han redan hade barn med. Det var ett hårt slag och Ebba såg alltid ner på  Anna och påstod att hon hade stulit en mängd saker frän hennes stuga.

Ebba bodde en tid på Rådmansö med papegojor och katter och under första världskriget satt hon ute på Rådmansö och hade mestadels som enda belysning under då länga vintrarna brasan i järnspisen. Hon höll sig men franska tidningar och det var nog det enda han läste. Hon gjorde många och långa resor bl.a. med en bekant amerikansk familj, som behövde tolk i Europa, och var flera gånger och hälsade på sin bror Alexander i Paris. Hon kunde sitta så gott som ensam i den lilla enkla stugan i Östernäs något eller några år, och så gav hon sig plötsligt av på långresa.

På våren 1920 påstod hon att han kände på sig att hon måste hjälpa Alexander och att hon trodde att han skulle dö och så for hon, dit och var med om hans sista sjukdom (öroninflammation med a följande hjärnhinneinflammation precis som pappa Herrman).

Hon mycket originell, oerhört pryd och förr “prinsessa Poniatovsky”. Hon lär havarit söt och pigg och haft friare, men ingen var väl fin nog. Och så var hon sa rädd för karlar och avskydde varje antydan på sex. Hon berättade att hon på gamla dar fått ett friarbrev från en hemmansägare på Östernäs, där han skrev att han ha älskat henne hela sitt liv men inte vågat fria förr på grund av sin stora blygd. Faster Ebba hade kastat brevet på dass och satt sig att ”skita” på det. Och inte svarat.

De sista åren bodde hon på somrarna på Östernäs och om vintrarnahos några gamla damer i Norrtälje Hon ärvde Carl Lindahls Hacksta vid Vingåker och testamenterade det till min bror Georg som testamenterade det till sin dotter Ann Cathrine Aeimerton. Hon ärvde också Alexander Piontkovsky och pappa Herrman hade satt av ett kapital för livränta till henne, så hon hade det egentligen bra. På Rådmansö ägde hon Östernäs och ganska stora landområden. Hon skänkte till kommunen för ett ålderdomshem. Där hade hon betingat sig en dubblett, men den brydde hon sig aldrig om att bo i. På åttioårsdagen uppvaktades hon av oss och många andra släktingar och dessutom av präst och kommunalordf. m.fl. och fick mänga lovord rör allt gott hon gjort kommunen. hon var då ännu andligen mycket pigg och stötte sig själv på sommaren.

Skrivet av Brita (Gentele, Sillén) Juhlin Dannfelt ca 1960

Så här skrev Herrman Gentele (Waldecks son) om Ebba i ett svar till Brita

Stockholm den 16 november 1954.

Kära Brita!

Jag har i det följande försökt att i kronologisk ordning berätta så mycket jag kommer ihåg samt lyckats leta reda på i gamla brev om farmor och förhållandena kring henne och vår familj.

För att bosätta oss hos farmor flyttade vi år 1889 med kanalbåt från Göteborg, till Stockholm och sedan med båt från Stockholm till Östernäs. Pappa var denna tid bosatt i Helsingfors. Waldina var då 13 år, Josef 7 och jag 4 år. Vi bodde dock ej länge hos farmor utan mamma hyrde en trevlig stuga i byn, som vi bebodde tills vi flyttade på hösten 1899 till Stockholm. Farmor blev mycket arg för att vi flyttade från henne, men det gick så småningom över.

Farmor bebodde vid denna tid ställets mangårdsbyggnad bestående av 3 rum och ett tydligen senare tillbyggt mycket stort kök med stor öppen spis. Av rummen var ett rätt så stort. Det enda jag kommer ihåg var en stor taffel som säkerligen nog skulle vara mycket antik. Vid eldsvådan kastades den ut och blev fullständig sönderslagen.

Som jag funnit av brev bodde Din fader, och moder samt Du och Georg på Östernäs under juli 1891. Var Ni då bodde kan jag ej komma ihåg.

Waldina gick i Franska Skolan 1892‑1894 samt började på hösten 1894 hos Becker.

Farmors mangårdsbyggnad brann någon gång l början av 1894 eller möjligen på våren. Det var på kvällen. Farmor kom upp till oss i byn och Josef och jag fick ge oss ut i byn för att båda folk. Farbror Eric, som denna tid bodde hos farmor var just denna kväll hos Jan Eric Österman och spelade kort. Hela byn sprang ned till branden och hjälpte till att begränsa elden. En annan mindre byggnad om ett rum och kök låg alldeles bredvid. Genom att de spände ett segel på gaveln på denna samt besprutade detta med vatten lyckades det att rädda den.

Farmor och farbror Eric flyttade efter branden in i den mindre stugan. Farbror Eric skötte då egendomen eller arrenderade den av Farmor. Samma år, men efter branden, hälsade Din fader och farfar på i Östernäs. Farmor ville ej träffa farfar utan gömde sig i skogen. Enligt ett brev av den 5 maj 1895 från Din fader till min far var farmor denna tid verksam med bl.a. tillverka sin svepning. Hon påstod, att hon hade för avsikt att förkorta sitt liv.

Hon hade även tidigare varit inne på samma sak. Din fader skriver bl.a. Det är av självförargelse hon får livsleda”.

Antagligen på sommaren 1894 bodde Du och Dina föräldrar och syskon hos Bertelins på Norrbacken. Vi voro då tillsammans och lekte en hel del. Det kan eventuellt även ha varit 1896. Du själv kan kanske påminna Dig om farfar levde då ni bodde på Östernäs.

Den 31 aug. 1895 avled farfar. Det blev ett väldigt bråk arvingarna emellan Alla med undantag av min fader och farbror Eric kastade sig som glupande ulvar över Din fader och beskyllde honom för allt möjligt. Din far hade nämligen lånat 10000 kr. av farfar mot en tioårig gällande revers, men syskonen ville att han skulle betala ut dessa pengar genast. Men dessa saker känner Du säkert till bättre än jag så onödigt spilla tid härpå.

I ett brev av den 5/10 1895 skriver Din fader till min far bl.a. beträffande farmor: “Egendomen är obestridd hennes men ser jag till att ingen lurar den av henne, ty därmed följer att jag såsom den närmaste att kunna försörja henne finge henne hos mig” Även detta att ha henne hos mig ville jag gärna, men hennes nyckfullhet lägger nog hinder för att lyckligt kunna leva under samma tak som hon.

Alexander har redan väl förstått eller av härvarande Ebba erhållit kunskap om att jag nu ämnar taga tillfället i akt att kvitta med honom, varit nog ädelmodig till mamma skänka sin andel av arvet.

‑‑‑ Ebba synes mig knappt nog erhålla plats i år, hittills har hon icke lyckats”.

Den 9/9 1897, söker Din fader få farmor under förmyndare. Han skriver bl.a.

”Då jag i början av aug. månad då. från Östernäs erhöll full bekräftelse över att av Eric överklagade av Gumman och Ebba begångna övergrepp våldshandlingar på Erics person och egendom verkligen ägt rum och att gumman hos en advokat, härst. sökt hjälp i och för egendomens försäljning och process anbringande mot mig i och för att åtkomma egendomens åtkomsthandlingar – beslöt jag mig för att taga steget fullt ut och insände handlingarna till mitt ombud i Norrtälje – satt under förmyndare hindras hon ifrån att bliva avhänd sin egendom och har sin bärgning till döddagar. Dessutom hindras hon från att processa eller begå andra kostbara dårskaper. Det är sålunda av endast välvilja mot vår gamla moder, som vi låta henne få förmyndare.”

Betr. Din faders brev angående av Gumman och Ebba begångna övergrepp och våldshandlingar så ligger det nog en hel del överdrifter i detta som torde ha sin grund i uppgifter från Eric. Vid denna tidpunkt hade farmor flyttat till den nybyggda stugan vid allmänningen, d.v.s. samma stuga sam faster Ebba sedan bodde i. Eric som nu arrenderade gården bodde kvar i den mindre stugan, som räddades undan branden.

När Eric vid ett tillfälle reste till stan, bad han min moder se till hans ladugård. När vi så på kvällen kom dit, hade farmor satt ett bastant hänglås för dörren på ladugården, som eljest alltid stod olåst. Mamma och jag måste följaktligen först bryta loss låsanordningen, innan vi kunde komma in och mjölka korna och ge dem mat. Farmor blev härför mycket ursinnig på oss för hon hade tydligen räknat att kunna hämnas på Eric genom att förorsaka hans djur lidande eventuellt död. När sedan Eric kom hem, hände det sig ej bättre att han överraskade farmor, som just tagit sig in i hans stuga genom fönstret. Jag kommer väl ihåg, att Eric sa, att han borde ha gett henne stryk, men han tvingade henne i stället. därifrån genom samma fönster, som hon tagit sig in.

Att Eric gärna överdrev hade jag tillfälle att se genom ett brev sam Tomte visade mig. Tyvärr var första sidan borta så vi kunde varken se datum eller till vem han skrivit det. Av innehållet framgick att han då bodde hos farmor på gamla stället. Det borde då ha varit antagligen 1895 eller 96, I alla fall klagar han där bittert över farmors elakhet och illvilja, att hon gömmer undan hans mat samt över det sorgliga öde att han ensam måste försörja sin mor och 10 syskon. För oss som känner hur saken låg till är det enbart skrattretande, att läsa detta, men det ville jag naturligtvis ej säga till Tomte. För mig får han gärna tro att hans far försörjde både sin mor och 10 syskon.

Personligen har jag endast glada och angenäma minnen av Eric. Han var som både far, bror och lekkamrat för Josef och mig. Eric hade det verkliga gosselynnet. Vi voro alltid tillsammans och Josef och jag hjälpte honom, så gott vi kunde med hans lantbruk.

Nu äntligen kommer jag till farmor. Som jag nämnde för Dig i telefon var hon tydligen en mycket olycklig människa.

Som Du antagligen vet var farmors mors mödranamn Poniatowski, den förr i Polen regerande konungasläktens. Vem farmors mor var gift med vet jag ej, men möjligen med en tysk. I alla fall syntes farmor ha fått en utomordentlig god uppfostran med fina språkkunskaper och allmän bildning.

Samtalspråket mellan farmor, faster Ebba och Eric var alltid franska. Alla sina barn hade hon givit god skolunderbyggnad, särskilt i språk. Men hon måste ha varit mycket hård för det var inga av barnen som ömmade för henne och jag tror hon också var ganska likgiltig för sina barn. Farbror Eric och faster Ebba bodde ju delvis hos farmor. men det var nog bara för att de voro beroende av henne. Grälade gjorde de jämt och ständigt och någon vänlighet eller ömhetsbevis hörde eller såg man aldrig.

Hennes klädsel var alltid av enklaste slag, ja pauvres, det mest utmärkande var en tomtehuva av filt som alltid var hennes huvudbonad. Härtill kom en bindel om pannan á la Döbeln vid Jutas. som hon ständigt var iklädd.

Jag tror ej att farmor var riktigt frisk på det själsliga området, Att döma av symtomen skulle jag närmast gissa på att hon, led av schizofreni eller något dylikt.

Sina djur misshandlade hon. När hon fångade råttor kunde man få se henne sticka ihjäl dem med en gaffel. Sedan förekom det att hon flådde dem. Om för köttet eller skinnet skull eller för båda delarna vet jag ej. Vi voro alltid beredda att tacka nej, om hon skulle bjuda oss något i matväg.

Hon höll sig helt för sig själv och idkade intet umgänge med befolkningen. Denna å sin sida betraktade henne med stor misstänksamhet och tillskrev henne ockulta egenskaper. Hon hade givetvis ingen dans på rosor, utan i st. rätt så bekymmersamt på Östernäs.

Som framgår genom citat ur Din faders brev av den 5 Maj 1895 tänkte farmor denna tid på att förkorta sitt liv. Hon gjorde emellertid ej något försök förrän senare, då hon hoppade i sjön vid Nybrokajen, men blev uppdragen och förd till polisstation. Efter förhör ringde de till Din fader som fick komma och hämta henne. Hela det självmordsförsöket värkar ju någon teater, för han behövde ju inte fara till stan och välja Nybrokajen om hon verkligen menade allvar. Jag tror att hon därmed endast ville förorsaka sina barn obehag.

För min personliga del har jag, åtminstone från de senare åren av hennes levnad bara goda minnen av farmor. Jag började lära mig läsa hos henne. Jag fick börja i en fransk A B C bok, så jag fick först lära mig läsa franska innantill, innan jag började med svenska. Då jag började i skolan, slutade jag hos farmor, men började igen sommarmånaderna 1898 och 1899. Hon var då alltid mycket vänlig och mirabile dictu, även tålmodig. Jag fick låna böcker, men jag måste alltid sitta kvar och läsa dom hos henne. Ibland bjöd hon till och med på en karamell. För mig motsvarade hon då den gängse bilden av en blid kärleksfull gammal farmor. Han brukade få illustrerade franska tidningar från farbror Alexander i Paris. Jag kommer ihåg att sommaren 1898 visade hon mig en helsidesbild av Bismarck, som då hade dött Hon höll ett långt politiskt föredrag och utmålade honom som en större bandit, Av vad jag efteråt kunnat förstå var hon tydligen tyskhatare fastän hon var gift med en tysk.

Hon avled den 9 maj 1900.

Ja kära Brita, jag förstår så väl, att jag nu berett dig besvikelser genom mitt brev om Farmor, men det har varit omöjligt annat om jag skulle hålla mig till fakta. Det skulle ha glatt mig mycket an jag i stället kunnat återge verkliga solskensglimtar, men verkligheten var nu tyvärr ej sådan.

Med hjärtligaste hälsningar

Din tillgivna kusin Herrman